Naturhistoriska museumet

I lördags var jag med några vänner på naturhistoriska museumet här i London. Det var huuur coolt som helst. Och gratis! Vi var där i flera timmar och hann inte ens se allt. Det bästa med vistelsen tyckte jag var mineral- och stenutställningen. När jag var liten samlade jag och var helt inne i stenar och allt därtill. Tror det sitter kvar i ryggmärgen för jag blev helt exalterad när jag klev in där. Skulle kunna gå där i flera timmar. Kanske får ta upp min gamla hobby igen. Får åka dit ensam och gå runt och kolla (mina vänner var sådär intresserade..). Men verkligen värt ett besök, hela museumet alltså! En kul grej var när jag pekade på en älg och ren och björn och sa att de där ser jag utanför mitt fönster varje dag (Okej, överdrev lite. Men det är ju så vanligt i Sverige!) och mina franska vänner blev alldeles till sig och tyckte det var världens coolaste grej. Sen så sa jag till en tjej medan vi passerade isbjörnen att de där går runt på våra gator under vintern och hon blev helt lyrisk. Ha ha. Så kul. Sen apropå detta så var jag med två tjejer igår kväll och jag sa att jag verkligen saknar stjärnhimlen hemma i Sverige (man kan inte se en enda stjärna här. Eller jo, typ 50 kanske. Som max!). Och hon frågade om man kunde se många stjärnor och jag beskrev hela himlavalvet för henne och hon kunde inte tro sina ögon. Att jag verkligen kunde se typ exakt alla stjärnor så himla klart. Hon kunde bara inte förstå. För där hon bor kan man inte se några. Igår kunde man se karlavagnen och jag visade henne den. Och hon hoppade upp och ner av lycka. Det är många som är helt fascinerade över Sverige och folk säger så många fina ord att man faktiskt måste stanna upp och liksom; Ja, Sverige är väldigt vackert. Faktiskt.

En blåval i riktig skala - 28 m.

Och till det bästa..

Auroras pyramid av hopp.