När en blomma bryts av, i sin vackraste blom, då blir marken så trist, och så fruktansvärt tom. Men kanske ändå, att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva, dit blommor som brutits för tidigt får komma och fortsätta andas och dofta och blomma och leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar